Maja Fredin - Sillkungen
20 april - 25 maj 2024
Sillkungen av Maja Fredin är en textil avbild av en djuphavsvattenfisk med samma namn men som även kallas domedagsfisken. Sillkungen är således ett järtecken, ett havsvidunder som med sin smala meterlånga kropp länge varnat oss människor om annalkande naturkatastrofer.
För att sätta accent på katastrofen har konstnären i detta verk valt att byta ut Sillkungens element till luft och handfärga, sy och brodera en fyra meter lång domedagsfisk i siden, att segla över Diö. Under tid kommer Sillkungen, i sitt sköra material, vittra bort, för att påminna oss om att ingenting är för evigt.
Vernissagen och hissningen av Sillkungen den 20 april dokumenterades under konstnärens format ”Diö LOKALT”. Med ett litet filmteam omfamnar Maja konceptet av en nyhetsrapportering och gränsen mellan fiktion och verklighet luckras upp. Några tidsbestämda händelser, såsom hissning av Sillkungen, fanfarer och sill-lunch hjälper oss förhoppningsvis att finna några ankarpunkter. Men även tiden mellan programpunkterna dokumenterades, mötena som uppstod och tomheten dem lämnat efter sig.
Med interventionen skapades en dag för gemenskap i Diö men väcker också frågor om vad som är fiktion, verklighet och vart det småskaliga får ta plats. Vad är det som styr människor och vem skriver vår historia.
En ensam trumpet bryter sorlet.
En fanfar! Så fruktansvärt festligt.
Låt höra detta högtidliga tut ljuda fler än en gång.
Ett lockrop, en varning, en stämningshöjare, en invigning, ett avsked, en skål.
20 april - 25 maj 2024
Sillkungen av Maja Fredin är en textil avbild av en djuphavsvattenfisk med samma namn men som även kallas domedagsfisken. Sillkungen är således ett järtecken, ett havsvidunder som med sin smala meterlånga kropp länge varnat oss människor om annalkande naturkatastrofer.
För att sätta accent på katastrofen har konstnären i detta verk valt att byta ut Sillkungens element till luft och handfärga, sy och brodera en fyra meter lång domedagsfisk i siden, att segla över Diö. Under tid kommer Sillkungen, i sitt sköra material, vittra bort, för att påminna oss om att ingenting är för evigt.
Vernissagen och hissningen av Sillkungen den 20 april dokumenterades under konstnärens format ”Diö LOKALT”. Med ett litet filmteam omfamnar Maja konceptet av en nyhetsrapportering och gränsen mellan fiktion och verklighet luckras upp. Några tidsbestämda händelser, såsom hissning av Sillkungen, fanfarer och sill-lunch hjälper oss förhoppningsvis att finna några ankarpunkter. Men även tiden mellan programpunkterna dokumenterades, mötena som uppstod och tomheten dem lämnat efter sig.
Med interventionen skapades en dag för gemenskap i Diö men väcker också frågor om vad som är fiktion, verklighet och vart det småskaliga får ta plats. Vad är det som styr människor och vem skriver vår historia.
En ensam trumpet bryter sorlet.
En fanfar! Så fruktansvärt festligt.
Låt höra detta högtidliga tut ljuda fler än en gång.
Ett lockrop, en varning, en stämningshöjare, en invigning, ett avsked, en skål.
Jag heter Maja Fredin och född 1992 i Uppsala.
Numera är jag bosatt i Stockholm där jag är verksam konstnär. Med skolor som Nyckelvikskolan, Handarbetets Vänner och Konstfack, där jag nu senast avlagt min master, har jag över tio års utbildning inom det textila hantverket. Trots detta har jag kommit att bli fullständigt ointresserad av min egen process. Istället faller mig det textila lika naturligt som att andas, skita och sova. Med andra ord skulle jag inte kunna existera utan mitt hantverk eftersom det är för mig en livsviktig plats där jag kan låta handen arbeta fritt tillsammans med tanken.
Med denna metod bygger jag mitt konstnärsskap på performativa installationer där jag låter betraktaren bli en del utav min vardagskoreografi. Jag ser mina verk som en spegling utav samhället - min fetisch för konsumism, dysmorfofobi, mat och mitt eget fördärv.
Med en blandning av humor och härsken kitsch vrider och vänder jag på verkligheten, vidgar mina vanföreställningar och bjuder in till i min tolkning av den redan omöjliga värld vi lever i. För det är i gränslandet mellan skrattet och det bråddjupa allvaret jag vill placera mig, för det är här jag upplever att konsten kan göra skillnad på riktigt.
Numera är jag bosatt i Stockholm där jag är verksam konstnär. Med skolor som Nyckelvikskolan, Handarbetets Vänner och Konstfack, där jag nu senast avlagt min master, har jag över tio års utbildning inom det textila hantverket. Trots detta har jag kommit att bli fullständigt ointresserad av min egen process. Istället faller mig det textila lika naturligt som att andas, skita och sova. Med andra ord skulle jag inte kunna existera utan mitt hantverk eftersom det är för mig en livsviktig plats där jag kan låta handen arbeta fritt tillsammans med tanken.
Med denna metod bygger jag mitt konstnärsskap på performativa installationer där jag låter betraktaren bli en del utav min vardagskoreografi. Jag ser mina verk som en spegling utav samhället - min fetisch för konsumism, dysmorfofobi, mat och mitt eget fördärv.
Med en blandning av humor och härsken kitsch vrider och vänder jag på verkligheten, vidgar mina vanföreställningar och bjuder in till i min tolkning av den redan omöjliga värld vi lever i. För det är i gränslandet mellan skrattet och det bråddjupa allvaret jag vill placera mig, för det är här jag upplever att konsten kan göra skillnad på riktigt.
