ISAK SUNDSTRÖM, BRUN FLAGG - Diö Konsthall 31 aug - 13 oktober 2024
När jag var liten och växte upp i en mindre socken på Gotland i början av 1990-talet lyssnade jag och min syster mycket på trallpunk. Strebers, Radioaktiva Räker, Rolands gosskör, Asta kask m.m. Jag sjöng entusiastiskt med i låtar som Högervindar, Anti Allt och Inget ljus. “Jag ser inget ljus! jag ser inget hopp!”
Trallpunken är idag en ganska så bespottad musikgenre får jag för mig, jag vet i alla fall ingen som lyssnar på trallpunk längre. Det fanns ofta en slags övertydlighet i texterna, en naivitet och ibland något slags putslustigt och pubertalt. Nu när jag åter lyssnar tycker jag att det är idiotiskt, löjligt och vackert på ett ganska fascinerande och inspirerande vis.
Det finns ofta en rädsla i konsten över att vara övertydlig, att skriva folk på näsan, göra plakatkonst. Istället ska det vara suggestivt, komplext, poetiskt, vagt, mångbottnat, flera lager osv. Uttrycket att skriva någon på näsan i sig är komiskt och intressant. Om någon skriver en på näsan går det ju inte att se vad som står på sin egen näsa. Jag tror, att skriva folk på näsan är någonting jag tycker är nödvändigt och att skriva folk så hårt på näsan så det öppnar upp ett hål. Det övertydliga blir ett mångbottnat öppet hål.
Jag var ca elva år och hade startat ett band med en kompis som hette Creme fraiche. Vi försökte sjunga på engelska fast vi inte kunde engelska. En låt hette ”never never never nazist”. Skrikande upprepade vi denna fras i ca 2 minuter. Jag gick i mellanstadiet i en mindre byskola och i skolbussen satt barn och heilade och lyssnade på Ultima Thule (som ju är Jimmie Åkessons favoritband). Men egentligen var det då inte särskilt hotfullt. Det var som en absurd maskerad, en teatral miljö med visuellt starka kontraster. Några hade torshammare, sverigeflaggor och nazistsymboler på kläderna och några hade överstrukna nazis symboler och lyssnade på trallpunk. Det var som ett märkligt eko från det som hände i de större städerna, där nazister, skinheads marscherade på gatorna och som jag senare kom att konfronteras med. Men då i skolbussen förstod vi inte allvaret i det som höll på att hända. Vad vi alla vet nu är att en del av barnen som satt och heilade på skolbussarna sitter i Sveriges regering, men iklädda kostymer och till vardags i bekväma fritidskläder.
Brun är den färg som ofta betecknar nationalsocialism. Ursprunget kommer från de bruna skjortor som den tyska naziströrelsen SA- förbandet använde. Som ingen kan ha undgått att lägga märke till sprider sig nationalismen i hela Europa samt nynazistiska rörelser och andra fascistiska strömningar. Ett brunt täcke breder sig ut över Sverige och Europa. Det blåser hårt, det blåser kallt, det blåser bruna vindar överallt.
Denna vimpel är en påminnelse och en varning om hur det bruna täcket lägger sig över Europa.
Flaggan är gjord av skinnsoffor som folk skänkt bort på blocket.
Isak Sundström (f. 1983, Gotland) är en Stockholmsbaserad konstnär och musiker, utbildad vid Konstfack i Stockholm. Inom konsten intresserar han sig för att arbeta genreöverskridande, i en eklektisk användning av material, media och teknik. Det existentiella, makabra och poetiska är ofta navet i verken. Under de senaste åren har han arbetat mycket med funna material som bär på minnen, såsom textilier, kläder, skinnsoffor och som visar spår av en ordlös berättelse, konkret och samtidigt dunkel, omöjlig att komma åt.
